Åre!
Sitter uppe nu och chillar med min vän Josefin! Det har varit jävligt skönt! Vi har åkt en massa skidor och det har varit superduper skönt. Satt i 6 timmar på ett tåg upp hit och vi kom fram ungefär klockan 9 igår, och sen var vi uppe till halv 12 och sen vaknade jag mitt i natten av att Josefin ligger i sin säng och skriker "NEJ,NEJ!!" Sen babbalde hon på om nåt skitsär som jag inte kommer ihåg. Vi sover i en våningssäng och Josefin sover överst. Sen så sätter sig Josefin sig på kanten av våningssängen och typ kollar ner, och jag vågade in kolla på henne, för när jag väl gjorde det så såg det ut som on satt och stirrade på mig med typ "monsterblick". haha, hon var skitläskig! På morgonen berättade Jossan att hon drömde om att hon skule hoppa ner från sin säg eller nåt sånt och att hon var halvvaken när hon satt på kanten av sängen! Haha.
(Har tyvärr ingen bild för tilfället! Kommer komma senare!)
Video
Här kommer det en video från Malta, haha! Ursäkta mitt fuula skratt, att jag såg ut så i September?! :s Vi bjuder på den!
Mitt långa liv i en kort sammanfattning
Efter pappas död så har många minnen raderats efter att jag varit i en sådan deprition. Men jag har rätt många minnen kvar trotts allt. Livet startades den 14 oktober 1996 inne på BB på karolinska sjukhuset. Med 2 bröder vid min sida. Jag blev större och större och jag lärde mig mer och mer.
Jag kommer inte ihåg när jag började på dagis, men när jag väl gjorde tyckte jag om det jättemycket! Alla pussar med killarna under täcket vid massagen osv. Kommer ihåg ett starkt minne av när jag såg en orm. Då jag och Elina Gustavsson började kasta stenar och gräs på ormen för att den skulle försvinna. Dana Myrin som då var en djurvän försökte stoppa oss för att hon tyckte synd om ormen.. Ormen försvann iaf senare.
När jag var runtom 2,5 års åldern föddes en liten lillasyrra som fick heta Emma. En riktigt liten söt bebis som jag tyckte så mycket om för att jag äntligen blev storasyster!
När jag var 5 köpte vi hem mina underbara chinchillor Mimmi och Musse!
Sen kom jag till runt sommar/hösten 2002 då pappa började vara hemma från jobbet(som jag inte förstod då) och att han alltid gick ner till macken varje fredag och köpte lakritsal till alla i familjen. Allt gick vidare och sen började pappa ligga i sängen varje dag, och han gick inte upp väldigt mycket, jag trodde han mådde bra och att vi var en lycklig familj. Pappa började ligga på psykhem och ett starkt minne jag har av det var att när man kom in dit fick man saft och skorpor. Vi satt där och pratade alla i familjen. Dagen innan pappa dog kommer jag ihåg att jag och min lilla syster ville "rida häst" på hans rygg till våra sängar på kvällen. Sen ville vi ju fortsätta rida fram och tillbaka, med då sa pappa alltid "Nä, nu e hästen trött" och så fick man sova. Sen kom slutet av januari 2003 in och jag kom ihåg att jag vaknade en morgon och att mamma eller pappa inte låg i sin säng där jag låg. När jag gick upp hörde jag att några grät, men jag visste inte varför. Jag gick i korridoren och mamma var ledsen och gick fram till mig, kramade om mig och viskade till mig "Malin, pappa är död." vid matbordet satt mina storebröder och grät. Emma hade inte vaknat, och mamma ville inte väcka henne.mamma förhördes av polisen och sedan piggnade Emma till. Jag kommer ihåg att Emma inte visste då att pappa var död för att hon var så liten, eftersom hon lekte med en kvinnlig polis och sprang framför henne fram och tillbaka. Det kommer jag ihåg som om det varit igår. Jag önskade att jag också kunde vara så där glad och inte förstod vad som egentligen hade hänt.
Jag ville se hur pappa såg ut en sista gång tänkte jag, men då hade han redan lagts på en bår i ambulansen. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer från den dagen, jag stannade hemma från skolan och jag började gråta så fort jag tänkte på det. Och så höll det på i något år skulle jag kunna tänka mig.
Ungefär 3 gånger i månaden gick jag hos en psykolog, jag blev jätteglad när mamma hämtade mig från skolan tidigare än alla andra och åkte till psykologen, och när alla frågade vart jag åkte svarade jag alltid "åka och prata med nån tant" för det var det enda jag visste att jag gjorde där. Jag visste inte vad jag ens gjorde där, jag tyckte det bara var lyx artt slippa skolan. Där jag gick hos psykologen var bredvid pappas psykhem där han låg på innan han dog. Från psykologen kommer jag ihåg att tanten ritat en bild på en flicka och att jag skulle rita ett rött hjärta på. Sen skulle jag berätta vad jag kände osv för det som hänt. Och mamma satt oftast och grät bredvid.
Beredelsen för pappas bregravning var hemsk. Vi åkte nån lördag till nån affär där det fanns gravstenar och valde ut en och visade hur den skulle se ut. Den sista gång jag såg pappa var när han låg i en säng innan bregravningen och han var alldeles blålila över kroppen och jag bara stod där och grät. Begravningen var det tuffaste jag nånsin varit med om. Under hela begravningen grät jag och jag hör ibland psalmer som jag kommer ihåg från hans begravning, som får mig att tänka på honom.
Att lägga fram en ros vid kistan i kyrkan var det tuffaste. Det kommer alltid vara det tuffaste av det jag nånsin gjort. Att ens tänka på att ens pappa ligga i en kista mitt framför en, och sitt sista farväl till honom var att lägga en ros. plus att alla kollade på när man grät och a.. de som varit med om det vet hur det känns. Att ta farväl av någon så nära. "Ens skapare" är en obeskrivlig känsla.. Än idag har jag ångest över att jag aldrig hunnit säga hejdå till honom och att jag inte fått den tid med honom jag skulle behöva.
Pappas gonattsång som han alltid sjöng, och jag kommer ihåg den!
Jag tog när en liten tjej sjöng den, hon lät så gullig!
Sen gick det vidare till slutet av sommaren 2003 då en ny tjej flyttade till gatan. Mamma ville ju att jag skulle hälsa på henne och lära känna henne. För mamma hade fått reda på att hon var lika gammal som mig och också hette Malin. Wow tänkte jag. Jag tog tag i min cykel (som malin säger var en trejuling, men jag tror jag lärt mig cykla bättre då) och cyklade nedför gatan och stötte på "henne", Malin Lindegren. Hon kom ut från sin parkering med en blå lång utklädningsklänning och en barnvagn där hon hade en docka. Jag stannade upp med min cykel och vi stod och kollade på varandra ett tag. Sen tog nån av oss första steget och sa hej och sen började vi prata om vilken skola vi skulle börja i (som såklart skulle vara samma) och vi bestämde oss för att göra nåt. Först gick vi till henne och frågade, sen upp till mig, och sen ner till henne igen. båda heter Malin, samma ålder, bor på samma gata, nr 1 och 10, bästa kompisar, samma skola, nu samma klass, samma grupper i olika ämnen osv. Ödet?
Jag älskar dig.♥
Nånstans där fick Mimmi och Musse två barn tillsammans, som tyvärr inte finns idag. Den ena var för tidigt född och hade ingen päls osv. så vi fick avlida den. Sen fick deras pojke namnet Hugo som levde i ungefär 1 år kan jag tro. Då jag och Malin Lindegren var nere i min källare och musse och hugo var ute och sprang. Vi hade ut 2 rör man kunde krypa igenom ute och när jag skulle hoppa över den ena så satt Hugo där, och jag hoppade med världens fart på honom, jag gallskrek när han inte rörde på sig och Malin sprang hem och jag sprang upp till mamma och storgrät. Hugo var död. När jag råkade trampa på honom bröt han troligtvis sin nacke
Sen gick klasserna upp ända till 6:an!
Då jag blev retad, eller retad och retad.. Jag blev mobbad helt enkelt! Det var 2 grabbar från min årskurs som hette William och Johan som kallade mig ful hela tiden. Dom gick och hittade på ramsor om att jag var ful osv. Som jag verkligen tog åt mig av. När jag var mindre var alla så fina när dom var små, dom var så vackra. Jag tyckte jag var så ful att jag ställde mig i en spegel och drog mig i mitt "nästan inget hår eftersom det var så tunt" och skrek för att jag tyckte var så ful. Jag såg så annorlunda ut, jag var så ful att jag började gråta över mitt utseende, drog mitt i håret och skrek.
Iaf. Jag blev mobbad av att dom tyckte jag var ful och jag mådde piss. Men det var ju såklart ingen som märkte det, jag gick fram till William som var värst av dom två och sa att jag inte alls var ful, men tror ni det hjälpte? Jag sa till min mamma att dom kallade mig ful och hon fick mig att stå på mina ben igen. Jag fick säga till mig fröken att jag blev mobbad och hon fick ta ett snack med killarna, som sen slutade. Det var otroligt pinsamt tyckte jag att jag behövde skvallra till min lärare att jag var utsatt, men jag orkade inte med det mer. Idag har jag sagt att jag blev mobbad och skäms inte ett dugg över det. Men dom som gick i min klass då som fortfarande gör det(tex. Dana Myrin) som blev chockad och frågade mig varför jag inte sagt något. Även fast vi var bästa kompisar då, även fast vi var tillsammans då, även fast dom sagt medans hon stod bredvid mig, men Dana kanske inte kommer ihåg det.
Idag har jag blivit mer självsäker på mig själv, hittar på mer bra grejer som jag är nöjd över tex på mitt utseende osv!
Det blev ett jävligt långt inlägg, men jag pallar inte berätta mer nu!
skrev av mig,
Glömde bort min privata blogg sådär, men nu kom jag på att jag behövde lätta på hjärtat på grejer...
kvällens planer..
Gör om mig
Nu äre så att min mammas halvsambo kom med i "Gör om mig" på svt 1. Som var sååå kul, shieet vilken förändring alltså! :O Han blev ju skitsnygg!
Före:
Efter
Hur tyckte ni han blev? ;D
Det finaste..
Det finaste nån sagt till mig är Sheila.
Detta skrev hon på ett sms:
Åh, älskling
Jag kommer alltid lyssna&finnas här.
Kommer alltid försöka hjälpa dig.
Alla gör fel ibland.
Men man lär sig av sina misstag.
Inget är ditt fel malin, du gjorde inget fel.
Det du gjorde var rätt. Jag är stolt över dig.
Jag vet vilken stark person du är.
Du har klarat mycket Malin.
Du klarar även det här.
Men vi klarar fan det här Malin.
Jag ska finnas&stötta dig.
Och ge dig ett leende på läpparna tills mitt sista andetag.
Mina sista minuter på jorden.
Jag vill att du ska vara glad.
Det sårar mig när jag ser dig må dåligt.
Malin, lyssna.. du är inte hemsk!
Önskar att du förstod hur undebar du är.
Du är ett hjärta av guld.
Varje gång jag ser dig glad blir jag glad.
Det värmer att se dig glad.
*--------------* är inte värd dina tårar.
*------------* är inte värd att sitta uppe och vänta på.
*--------------* är inte värd uppmärksamhet.
*----------------* är inte värd all den skit du går igenom just nu.
Du är så mycket bättre
Jag älskar dig världens finaste Malin Wahlfridsson.
Plugg
Tjaa! ;) Nu ska jag plugga med Mimmi, fixade precis min Spotify-lista det jag ska lyssna på när jag pluggar, riktigt smart om jag får säga det ;) Mest ballader, annars kan jag inte koncentera mig :p Men nu måste jag draaa, pusssålänge!
Nya profilbilden på facebook, vad tycks? :)
Fuck of
Fuck off bloggen, fuck off läsare, fuck off facebook, fuck off läxor, fuck off skola,fuck off mitt liv, Fuck You! Måste plugga NO-.-
I thought it was the
Yo BiAtches! Sitter vid mammas jobbdator och kollar på 2 and a ½ man. Jag har en jävla ont i magen, har ingen aning om varför.. :/ Har iaf precis duschat och ska snart måla naglarna ;) Imorgon så slutar jag tidigare för att vi har utvecklingssamtal, som jag har på torsdag. Så jag ska vara i Tappen hela förmiddan innan jag slutar, najs! ;)
Nu ska jag gå och ta tee som hjälper mot min onda mage! Puss&Kram♥
Jag just nu
Svar på tal
Jag kanske skriv lite otydligt. Men det var efter att jag hade sprungit "därifrån" men jag tog det efter jag stannat upp efter att jag fick idén att ta kort. :p
spöke?!
Fyfan va äckligt, jag nästan gråter för att jag blev så rädd.. Jag sitter och skakar och ryser som jag vet inte vad. Jag såg ett spöke/ande, fyfan va rädd jag är, i vårat basturum när jag skulle duscha så ser jag att nåt står där i mörkret när jag skulle tända lampan, haha. jag bara SPRANG därifrån! Jag har ingen jävla aning HUR jag vågade, men jag satte in anden innanför dörren och tog ett snabbt kort efter jag samlat mig. Som ni ser på bilden nedanför ser ni kanske att man ser rätt otydligt att nån står där. Satte också in en bild där jag redigerade bilden i Picasa3 i Sepia, då såg man bättre.
Orginalbilden
Redigerade
Hehehahahöhöhuhuh
Hej på er!
Jaa.. nu har Hanna väckt mig iaf, det var ju bra! Jag kan ju inte somna såhär tidigt! :O Bilden var väl lite söt iaf? ;) Jag har typ inget att berätta, ville typ visa att jag lever och är vaken,häärligt!
några bilder från skolan i veckan:
Hehe.. jag i mina "cooling"glasögon! Mitt hår ser sär ut som vanligt..-.-
Sheilas hår efter att vi tagit ut hennes flätor, superdupermega fiint! Vill haaa
It's Hanna ;)
Hello bitches it's Hanna ;P
Malin och Wilmi har redan sommnat :) sååå gulligt! snart ska jag väcka henne men först måste jag bara lägga ut en super söt bild på dom ♥
dagens outfit
Baslinne- HM
Spetströja- Gina
Kofta- Divided
Jeans- Esprit
Nu drar jag till Hanna, puss&kram!
BITCH
Hej på er fina läsare!
Jag orkar inte berätta om det skittråkiga jag varit med om idag, jag har tjänat ca 100 spänn iaf, känns lite nice sådär.. Men ikväll, då ska jag dra hem till Hanna och sova där! Suprakul! Träffa hennes gulliga hund Wilma och ja, chilla helt enkelt! Gårdagen blev enkel, var hemma hela kvällen (som jag inte varit på ungefär 1 månad (:O)) sen somnade jag i soffan när jag skulle kolla på Kalle och chokladfabriken.. -.- Typiskt mig. Jag har typ inget roligt att berätta! Vi hörs senare! :)
Wilma när hon var valp, hon är mkt större och "kvinnligare" nu ;)
Jävla plugg..
Hej på er som inte har nåt annat för er och kollar på min blogg! ;)
Malin gick hem för en liten stund sen(närmare sagt 20 minuter sen) vi skulle pluggat eftersom i har prov imorgon, men det var väldigt okoncenterat, så vi fick nästan ingenting gjort, så jag kommer suga på provet imorgon!:O Men nu måste jag börja städa lite i huset, cya!
En bild från Sheilas tjejmiddag, härliga tider!
